Det är natt.
Jag är vaken.
Jag stålsätter mig inifrån och kroppen är spänd.
När jag andas genom näsan känns det som att mina näsborrar är som två stora öppna hål.
Det susar, känns kallt och torrt.
Det är obehagligt.
Mitt hjärta slår hårt i bröstkorgen.
Mina axlar värker.
M sover tungt och emellanåt rycker han till, eller lägger en arm över mig.
Vänder på sig.
Det är varmt.
Jag är så otroligt varm.
Täcket klibbar mot min kropp och jag slänger det av mig.
Måste kyla ner mig.
Jag är så otroligt trött och min kropp är som i dvala, medan mitt huvud är på helspänn och alla sinnen otroligt skärpta.
Hör hur regnet smattrar svagt mot rutan.
Den 30 mars eller den 1 april skulle min mens komma.
Sedan skulle vi räkna ner 21 dagar och då skulle jag börja med sprayen.
Den som ser ut som en nässpray.
Efter det skulle jag ta sprutor i magen och sedan skulle mina ägg plockas ut, befruktas i en liten plastburk av Ms spermier.
Sedan skulle dem sättas in i mig igen och ett litet embryo skulle sedan med lite tur bli till vårt lilla barn.
Hen skulle nog ha lätt orange hår.
Och va lite som M, bestämd, men ödmjuk.
Söt.
Det skulle ta ungefär sex veckor hela proceduren.
Och i sommar kanske jag skulle vara gravid.
Men min mens kommer inte.
Min kropp har bestämt sig att, nä inte nu inte.
Den är annars som en klocka.
På minuten kommer den.
Jag försöker ignorera symptomen.
För testet är negativt, då är jag ju inte gravid.
Chansen att vi skulle bli det på naturlig väg är ju minimal så jag får lita på testet.
Magen är spänd. Och orolig.
Jag äter dåligt.
Är trött.
Sover mitt på dagen, i bilen när M kör.
Inte ett spår av min cykel på över en vecka.
Min kropp har bestämt sig att, nä inte nu.
När jag ligger vaken på natten, tänker jag.
Jag är vaken hela natten, och tänker.
Jag sitter i soffan och tänker.
När M går till jobbet vid sex tiden är jag fortfarande vaken och tänker.
Vill jag ha barn?
Är det min tveksamhet som gör att min kropp lägger i bromsen.
Jag vill ha barn.
Vet jag att M vill ha barn?
Är det den tveksamheten som spökar?
Testet var negativt men min cykel startar inte.
Jag vill ha barn, men min kropp säger nej.
Varför?
