måndag 9 maj 2016

Val man gör.

Jag hade en brokig start på mitt vuxenliv.
Krånglig familjesituation men med en extrem kämpaglöd. 
Envis som en oxe och en naturlig fallenhet för självdestruktivt beteende. 

Utbränd och fem års sjukskrivning vid 18 års ålder.
Ja, alltså jag visste ju inte då, sista året på gymnasiet att jag skulle behöva fem års rehabilitering. 
Men så blev det.

Träffade M mitt i kaoset och redde ut mitt liv med stöd av nära vänner och terapi. 
Önskade, drömde och hoppades på att få bli mamma, bära Ms barn och vara tillgänglig för någon annan. 

Slog bort mina drömmar som orealistiska och arbetade med mig själv istället, min inre styrka och tro på att ta mig tillbaka. Fick en dag nog av den identitetslösa känslan av att bo i en ny stad utan socialt liv. Stationerade min själsvän, hunden Smilla hos mina svärföräldrar och gav mig ut i arbetslivet. 

Hittade identiteten och styrkan där. 

Ångade fram utan tillbakablickar, klättrade på karriärstegen och åkte med min snubbe till andra sidan jorden ett par år.  Önskan om att bli mamma la jag på hyllan, han var inte redo och jag hade ju hittat mig själv. 

I det kulturella kaoset, ensam på resande fot genom hela Kina på olika jobbuppdrag kom jag så på det igen, att jag ville ju bli mamma och vi försökte. Men det gick ju inte som du vet.

Väl hemma i Sverige igen var tempot lägre och jag fick så stort utrymme att känna.
Känslan när det månad för månad inte gick fick mig att övertygas och påminnas om hur mycket jag vill det här. 

Jag tog tjänstledigt från jobbet. 
Tog upp mina studier igen. Dem jag inte klarade av på grund utav den psykiska utmattningen jag drabbades av för över tio år sedan. 

Under våren har jag på riktigt förverkligat mig själv. 
Jag väljer själv när var och hur. 
Det jag gjorde då var för andra, som man borde och skulle. 
Det jag gör nu är för mig.

Jag står i ett vägskäl.
Jag ser bara den ena vägen, att få bli mamma. 
Att få bära Ms barn och uppfostra vår lilla människa som jag ska älska över allt annat. 

Det andra alternativet finns inte. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar