Fortsättningen

såhär efter ett negativt resultat och blödningen from hell känns ändå allt ok.

Våra fina vänner födde samma dag som vi testade negativt deras fantastiska lilla IVF bebis.
Symboliskt på något vis. Jag hade visualiserat att deras stjärna skulle komma på vår testdag, men vårt resultat var i mina drömmar positivt..

Under deras fem år av kämpande,  3 misslyckade IVF försök och 5 graviditeter som slutat alldeles för tidigt, men med denna sjätte fantastiska resa och en lite fin flicka i deras famn känns vårt första misslyckade försök som en fis i rymden.

Vi har stöttat våra vänner genom dessa år och igår lämnade min man lite bra att ha saker vid sjukhuset till den nyblivna pappan. Han vet redan om vårt negativa resultat och sa: ge inte upp, det är värt all skit. (Att de här fina människorna mitt under deras stundande förlossning tar sig tid att fråga oss hur det går, man bah <3)

Så klart att det är vårt att kämpa.
Vi kan ju inte ge upp nu.
En gång är ingen gång säger man ju.

En gång är en gång som gör ont.
Säger jag.

Men en gång är en gång som gör ont.
Men som man måste ta sig igenom för att lyckas.

Vi kämpar på.
Och jag tänker på alla oss som inte kan, men att vi en dag ska lyckas.

Den lilla bebisen som föddes på vår testdag är beviset <3