Mm.. Det var ett tag sen sist.
Undertiden som den här bloggen har stått i stiltje har jag hunnit med att:
Återföra en blastocyst,
Ruva på lilla den på vårt landställe, ensamma bara vi tre, jag, min man och vårt lilla frö.
Gratulera ytterligare en vän till hennes graviditet
Gråta över vårt eget misslyckade försök med vår andra och sista lilla pärla.
Tagit bilen på en planlös roadtrip i fyra veckor med min snubbe
Gratulera tre vänner till sina fina bebisar
Hostat två babyshowers (Varför utsätter jag mig för att hosta en sån grej, måste jag va så JÄVLA snäll?)
Sagt upp mig från jobbet
Börjat plugga till beteendevetare (hejdå modebranchen, jag vill jobba med riktiga människor)
Startat IVF nummer två, med planering, hormonstimulering, överstimulering och ägguttag.
Så nu sitter jag här med en blödning från synarelasprayen jag fick ta istället för ovitrellsprutan för att undvika total katastrof med alla dom där 30 nånting äggblåsorna som höll på att ta kål på mig inifrån.
Innan ägguttaget drömde vi om 5 fina blastocyster till frysen och en i mig.
Istället fick vi två starka 5-dagars inbäddade på klinikens fryshotell tillsammans med några obefruktade rackare och inget tillbakafört i mig. Man kan säga att jag besitter förmågan att producera ägg, men min man lyckas inte komma upp i det antal spermier som krävs för att få dem befruktade.
Tänk att man innan kan önska så högt, men att man efteråt kan vara så evinnerligt glad över det lilla man faktiskt lyckades skrapa ihop.
Låt oss säga att vi jobbar med kvalitet, inte kvantitet och hoppas att när den här kroppen som är min, men inte känns som min längre, har kommit i balans igen lyckas behålla en av dem här två rackarna så vi snälla, snälla, snälla kan få komma vidare till level två någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar