Visualisera, manifestera.

Vi har berättat för våra familjer och närmsta vänner att vi påbörjat en IVF behandling.
Då kändes det bra, skönt att prata om det med våra nära, varav ett par som vi umgås med ofta och mycket själva ska få sitt första barn i slutet på maj.

Efter många år av missfall och endometrios krångel ska dom nu få sin lilla unge och det med hjälp utav IVF.

Känns skönt att kunna bolla frågor, funderingar och tankar med några som vet och förstår.
Det går inte på första försöker för alla, även om det verkar låta så på en del.

Men nu, såhär halvvägs in i behandlingen ångrar jag mig lite.

Tänk om det inte går.
Tänk om vårt frö inte fäster.

Orkar vi att alla vet?
Alla frågor.
Kan vi ta det?

Min vän Maria säger att jag ska visualisera, manifestera.
Det kommer fästa då.
Lilla fröt kommer gro.

Hon tror på meditation och mindfulness.
Det gör jag med i vanliga fall, men just nu tvivlar jag.

I andra situationer och prövningar så använder jag den metoden.
Vill jag så kan jag.

Men i den här resan känns det svårare..

Jag slår mig ner på mattan och andas.

Visualiserar.

Ser ett litet frö som gror. Växer och blir starkt. En stor rund mage.
Ser hur jag vankar fram med svullna fötter och öm rygg.
Ser hur Martin lägger handen på min mage när vi ska sova och Lilla Frö svarar med en liten kick.
Ser hur hans ögon blänker av en liten tår av glädje, han har ju så nära till tårar.
Ser en liten skrynklig unge i vår famn, på ett sjukhus, gallskrikandes. Frisk.
Ser en rultig ettåring som tultar fram på egen hand.
Ser en familj som älskar varann
Ser en klok sjuåring med rosiga kinder och trassligt hår.
Ser oss tillsammans år efter år.

Manifesterar.

Det ska bli så.
Vårt Frö ska gro.
Vårt liv ska fyllas utav den glädje ett barn kan ge.
Vi ska bli tre.
Vårt Frö ska gro.