Fortfarande stiltje i barnproduceringsfabriken, ingen ägglossning.
Dom här stunderna när man inte vet nästa steg i processen är värst.
Att inget mer troligtvis kommer att hända innan januari 2017 får mig att må illa.
Jag vill inte ha ytterligare ett långt uppehåll.
Jag vill att vi ska få gå vidare till nästa level.
Det är sjukt jobbigt att stå här och stampa.
Kliniken lät hälsa, har jag ingen mens innan den 15 november så blir det absolut ingen insättning det här året.
Klockan tickar högre än nånsin, DET BLIR INGA BARN.
Januari 2017 känns som en endaste evighet bort.
Försöker fylla min tid med hemtentor och forskningsstatistik.
Det går sådär.
Samtidigt som jag desperat fortsätter testa med stickorna varje dag i hopp om att ett litet ägg ska släppa..
Hej.
SvaraRaderaSlank in här när jag febrilt surfade efter stöd. Känner igen mig i så mycket. Stressen över att hinna "leverera" vad kroppen ska innan Sahlgrenska stänger för jul och frustrationen över att hela mitt liv just nu kretsar kring tomma ringar på ägglossningstest och ständig förtvivlan över att jag kanske kan göra något lite bättre. Stressa mindre, leva i nuet, dricka mindre kaffe, slappna av mer, röra på mig mindre, röra på mig mer? En sa till mig om du ger upp så kanske det blir av. Vilket tips.
Min fästman förstår nog hälften. Han kan inte känna hur det känns att mensen kommer och man bara vill sitta på toa tills allt är ute. O han kan inte förstå hur ont det gör att ingen vill bo i min mage.
Tänk om man vetat den där gången när vi bestämde oss för att göra bebis att det skulle ta sån tid och kosta så mycket tårar?
Hatar andras barn och samtidigt önskar jag att det var mina..
Tror vi bara ska kämpa på. Det måste gå.
Det är bara skit. Så känns det nu.
RaderaAtt vi ska behöva vara fast på den här jävla rutan.
Vad ska jag säga, kämpa på, det känns ju så tomt, jag vet. Det gör du ju redan. Men att inte vara ensam hjälper på något sätt.